måndag 1 november 2010

Halloweendekoration

I år blev det bara en pumpa som dekoration, tillverkad av Annica enligt all konstens regler.

Att skära ut en kul eller skrämmande bild är ett petgöra som fordrar övning och tålamod.




Fröna ur pumpan kokas och rostas sedan i ugnen. Kanongott tillsammans med öl.
Som synes tycker Timmy det här med pumpor är fullständigt ointressant eftersom han inte gillar fruktköttet.

Väl färdig ser den ut så här i dagsljus. Inte helt lätt att känna igen figuren




När det väl blivit mörkt får den invändig belysning och kanske någon kan gissa vilken figur som är avbildad?



Även om den välkända figuren har karaktärsdrag som påminner om min mammas äldste son så är det INTE han

tisdag 26 oktober 2010

Halloween på Söndag

Att bli skrämd eller att skrämmas är ganska spännande för de flesta barn. Tydligen har spektaklet sina rötter i Skottland, så det är återigen europeisk kultur som har svämmat över indianernas land.

Om man kan tala om utveckling av traditioner så verkar det viktigaste i amerikat att barnen får gå omkring utklädda och ringa på dörrarna i närområdet för att få lite godis. Visserligen erbjuds alternativet trick istället för treat men jag har aldrig hört någon som råkat ut för något trick i grannskapet.

När tjejerna var mindre brukade vi dekorera trädgården lite och placera en utklädd gubbe på en stol framför dörren. Ett år satt jag själv som utklädd gubbe och skrämde ungarna, en del stack bara jag rörde lite på mig och tappade helt intresset för godis. Fula gubbar kan betyda mer än en sak.....

Numera blir det på sin höjd några urkarvade pumpor i trädgården samt inköp av något kilo godis att dela ut till grannarnas ungar när dom ringer på.

Häromdagen kunde man läsa i lokaltidningen om någon som tjuvstartat Halloween eller åtminstone är det en skräckhistoria som passar att berättas till Halloween.

För er som inte orkar läsa fick polisen en anmälan om en felparkerad bil. I passagerarsätet satt en död kvinna som tydligen varit död sedan tio månader. Redan det är en bra skräckis, men bilen har inte stått på stället i alla dessa månader utan en annan kvinna har kört omkring med bilen och det stinkande liket har fått följa med.
Uppföljningen av historien är skrämmande på ett annat vis. Kvinnan som dog och kvinnan som körde bilen var båda hemlösa. Den bilkörande kvinnan hade låtit den numera mumifierade kvinnan sova i bilen och när när dött vågade hon inte anmäla historien till polisen.
Obduktion pågår men tydligen håller polisen den levande kvinnan för trovärdig eftersom hon inte arresterats. Egentligen synd, då hade hon fått tak över huvudet.

För många år sedan hittade jag en död katt i källarförrådet till vår dåvarande lägenhet. Den stanken kan jag fortfarande minnas. Hur en person kan köra omkring med ett stinkande lik i framsätet övergår mitt förstånd. Det finns ju gränser för vad kan göra för att få köra car-pool lane.....

Undrar om bilen blir osäljbar eller om den blir värdefull för någon samlare?

Happy Halloween till er som gillar aktiviteten, här bjuder youtube på på ett bra Halloweenskämt.


tisdag 12 oktober 2010

Amerikansk ytlighet

Många retar sig på den vanliga amerikanska hälsningsfrasen -- Hi, how are you? Den ovetande blir förbryllad och tänker undrande, vill han verkligen veta hur jag mår? Och blir osäker på vad han skall svara. Den som vet svarar något i stil med Just fine, what about yourself? Sedan kan det hända att man stannar och snackar om vad som helst, eller ännu vanligare man bara går vidare.

Det här kallar svenskar för amerikansk ytlighet och lite falsk trevlighet eftersom vederbörande egentligen inte är intresserad av hur man mår. Att den svenska hälsningsfrasen ”Tjena hur är läget” har samma tomhet hör väl inte till saken?

Vad den amerikanska hälsning egentligen betyder, är att jag har observerat dig som individ och att jag också vill förmedla det budskapet till den jag möter. Personen som svarar förmedlar, tack för att du ser mig och jag har också noterat att du korsar min väg. Mötet innebär oftast att vi aldrig möts igen men vi är två människor som kan kommunicera.

Jag har skrivit förut om vad som händer när man hälsar på okända i Stockholm.
I bästa fall möts man av tystnad, en kall blick som undrar om de är någon bekant eller bara en fylltratt på snackhumör. Alternativt är det någon som inte ser ut att vaa född i Sverige och av någon anledning brukar dom hälsa tillbaka.

En amerikan är beredd att släppa in främmande (till en viss nivå) medans en svensk inte ens vill hälsa på folk han inte känner. Som grädde på moset tycker svensken i gemen att det är problem med integration av människor som flyttat in till Sverige av olika anledningar!
Det är svenskarna som behöver intregreras till världen och visa normal medmänsklighet.

Ett skrämmande exempel på den svenska bristen att vara medmänniska är att nyligen tog Marcus Jannes 21 år, tog självmord framför en webkamera i livesändning.
Enligt uppgift fanns det under tiden runt 1000 kommentarer i sammanhanget, det borde alltså ha varit över 100 personer som tittade på honom live. Flera hetsade honom med påståenden som ”Du vågar inte” och liknande. Så småningom blev polisen larmad med då var det för sent.
Jag vågar påstå att i Kalifornien hade det inte tagit tio sekunder innan någon hade brytt sig och ringt larmnumret.

Att Marcus hade en bakgrund i en sekt kan kanske förklara hans beteende men det kan aldrig förvara de som kollade live på hans självmord utan att slå larm. Förhoppningsvis har dom svårt att passera en spegel idag.

Den svenska själviskheten och självupptagenheten som är svårt att hitta inom tex gamla östeuropa.
Det gamla östmänniskorna hade det ofta inte fett materiellt sett, men i deras hem och hjärta fanns det alltid plats oavett hur knapert det kunde vara.
Fick man gäster avbröt man allt man gjorde och dukade fram det bästa man hade även om det var det sista.
På relattivt nära håll har jag fått se en del av rädslan att öppna dörren även för relativt nära bekanta, helt enkelt för man inte tycker sig ha tid eller man har tillräckligt med sig själv.

Svenskarna bör integreras till världen snarast möjligt.

måndag 20 september 2010

Tina!

About 25 years ago three of my friends were imprisoned in the former GDR. For us, having grown up in a free country, we saw no reason to lock them up, but rules were different in the eastern part of Germany.

It all started when one of them, Tina, was on vacation in Hungary and she also took her time to visit the embassy of the western part of Germany. Her question to them was simple; she wanted to find out how she could possibly move from the GDR to West Germany.

The recommendation she got was to return home and fill out an application with her request. She returned by air to Leipzig and was immediately arrested at the airport.

If I recall correctly, she was arrested for currency smuggling. The “currency” was an old German coin she had attached to her necklace. After long and tough interrogations, she was sentenced for 18 months as a political prisoner.

A chain reaction started and two more friends, C1 and C2, were arrested and imprisoned for political reasons. C1 did know about Tina’s desire to move, but she did not report it to the authorities, which was enough to put her behind bars.

C2 was in possession of a German translation of the Helsinki Agreement. The agreement was signed by the GDR, but to possess a copy was not allowed.

Tina had almost finished serving her time when West Germany finally paid a lot of money for her release. My wife and I had the opportunity to meet her after her release in Hamburg. I think it was Easter 1986 or 1987. It was a fantastic reunion and very touching to listen to her story.

Unfortunately we lost contact, perhaps because we moved around the world, and to search for Tina was difficult as her family name is very common in Germany. I searched on the web and did other research, but without any result.

A few days ago I received a comment on this blog (not published) and after some brief emails back and forth, I realized Tina had found me due to this blog.

Unexpected, but what a great surprise! Hopefully, we can get in contact with the other two girls as well.

For the time being, I am not sure if Tina is willing to share her story, but if so, I will do my very best to publish it in English.

onsdag 15 september 2010

America got talent!

Som ni vet brukar inte jag kolla se mycket på amerikansk TV förutom hockey och nyheter. Anledningen är att jag tycker reklamen är för jobbig och störande. Däremot spenderar jag en hel del pengar på betalfilmer i olika leveransformer. Jag betalar för filmkanaler, hyr och köper ibland.

I går kväll stod var tvn påslagen och mellan reklaminslagen visades ett underhållningsprogram: America got talent. Diverse mer eller mindre amatörmässiga artister, magiker, akrobater osv tävlar om en massa pengar. Nu är det tydligen finaldags så stoplskotten är tydligen utsorterade. Att det inte bara är sångartister gör det hela lite omväxlande och mer underhållande

Förmodligen finns liknande program i Sverige

Plötsligt dyker ett litet charmtroll upp på scenen. Jackie Evancho är en tioårig tjej med en fantastisk röst och dessutom kan vem som helst falla för henne charm och glittrande ögon.

Att tjejen kan sjunga råder det inget tvivel om. Även om föräldrarna lagt ned massor med pengar på träning inbillar jag mig att så här bra kan ingen vara utan naturbegåvning

Lyssna, titta, nju och gör din egen bedömning. Jag hoppas lilltjejen vinner tävlingen

tisdag 7 september 2010

Att välja....

Som synes av videoklippet nedan är det ibland svårt att välja, men ni har jag i alla fall gjort mitt val och röstat.



Valet blev snarast så taktiskt som möjligt mot ett parti snarare än för något parti.
Egentligen är det lite märkligt att jag som inte bor i Sverige får rösta eftersom jag troligen inte kommer påverkas av resultatet på något vis.

Men eftersom jag som svensk absolut inte vill förknippas med rasim i någon form så har jag gjort mitt bästa för att sådana krafter inte skall in i riksdagen

torsdag 29 juli 2010

Personnummer

Den amerikanska nojjan att inte använda personnumret (Social sequrity number) gör det riktigt härligt byråkratiskt att flytta. Viktigaste argumentet mot ett centralt register är att storebror inte skall kunna veta och kontrollera allt.

Att myndigheterna via internet, mobiler och annan ny teknik ändå kan hålla koll på alla detaljer i vårt provatliv anses däremot vara helt ok, det sägs ju skydda oss mot terrorister.

Ett hyfsat utvecklat personnummersystem skulle försvåra för illegala att vistas i landet, att det skulle vara lättare att spåra försvunna barn och liknande bortser man också ifrån

Få se nu om jag minns alla som ja måste uppdatera om min nya adress.
Homeland sequrity (gröna kortet)
Företaget jag jobbar hos
Banken
Kreditkortsföretagen (tre stycken)
Alla internetsiter som jag handlar på. De flesta levererar INTE till annan adress än kreditkortet är registrerat på.
Pensionsmyndigheten
Sophämtningen
Gasleverantören
Elleverantören
Telefonabonnenmangen
KabelTV
Internetleverantören (för de tre senaste har jag turligt nog samma leverantör)
Vattenleverantören
Körkortet
Varje bil i familjen
Skattemyndigheten på två ställen (skatten för fritidsboendet betalas i annat county)
Samfälligheten för fritidsboendet.
Alla tidningsabonnemang
Bibliotekskort
Blockbuster
Posten
Hade jag varit amerikansk medborgare skulle också röstregistreringen ändras.

De flesta ändringarna var tack o lov möjliga att göra via webben, men bara att leta fram sidorna och dessutom de kundspecifika uppgifterna för varje tidning, leverantör och bil (här behövde man chassinumret) tog sin rundliga tid


Att flytta med personnummer inom Sverige var betydligt lättare. Som jag minns det ändrade man på skattemyndigheten och till sina vänner. Resten fungerade automatiskt.
Är det någon läsare som har bättre kunnande om flyttningar i Sverige?




Den här killen planerar tydligen att flytta till något bättre ställe än vi gör, dock sjunger han rätt bra

torsdag 15 juli 2010

Bilar och flytt

Alla som har sett Herbiefilmerna och Cars vet att bilar är intelligenta och kommunicerar med varandra. När det blir för mycket hittar dom på några fel och strejkar tillsammans.

I samband med flytt så gaddar dom ihop sig och jävlas i tur och ordning.

Dotterns Jeep började med att bli svårstartad och blinka med flera lampor i instrumentpanelen. Orsaken till felet var en brist på TLC (Tender, Love and Care). En rengöring av batteriet, utbyte av en kabelsko och en uppladdning av betteriet är bilen pigg och kry igen. En absolut supertrevlig bil att glida omkring i med avtaget tak och sommarvärme.

Nästa i tur blev Cadillacen. Eftersom den skall parkeras ute några dagar skulle toppen upp. Bilen ville inte ut ur det varma garaget så toppen strejkade. Här återstår lite trixande innan den kommer på plats, men maskineriet snurrar belåtet och slafsar i sig bensin. Trist att köra den med toppen öppen i dessa spmmartider, men så fort det nya garaget är rensat skall den ned igen.

Trucken som är arbetshästen under flytten började låta underligt från bakaxeln. Flytt och arbete tar det mesta av min tid, så det vara bara att försiktigt lämna in den hos husmekanikern. Vi var båda överresn om att lagren i diffen var troligaste orsaken men när kåpan togs loss var diffklumpen inklusive lager helt ok. Det var bromsarna som behövde bytas. Tack och lov en billigare operation men givetvis hade det varit billigare att byta själv. Trucken hämtas i kväll och flyttningen kan fortsätta med en dags försening

Som grädde på moset börjar Toyotan att blinka med VSC lamporna. Det kan vara gratis att fixa eller hur dyrt som helst. Det har hänt förr en gång när jag inte använt 4-hjulsdriften på ett tag

Min slutsats är att bilarna kommunicerar och just nu gillar dom inte att flytta. Har vi otur börjar Jeepen om från början igen.......

Det blir lite långt mellan inlöggen tills flytten är klar. Med 34 grader i skuggan går det långsamt att flytta. Beachen eller poolen hade varit trevligare